this is what passes for reality

jag läser på facebook att ngn har dött. jag vet inte vem men jag tänker att jag ändå är ledsen. beklagar på ett sätt som jag inte visste att man kunde. facebook är ett så märkligt fenomen. jag kommer hem, får sällskap på vägen av en skåning och en örebroare och känner att det är skönt att få roligt sällskap några extra hundra meter så att jag slipper gå ensam. kommer hem, väntar på att tidningskillen ska ha sprungit alla trappor upp och ner så att jag lagom berusad får sitta på hallgolvet i mina nya jeans och läsa GP alldeles i fred. men han kommer inte. jag förblir ensam. tänker att jag inte är helt säker på vem jag är men upptäcker att jag vågar sätta heartbeats med josé trots att jag är alldeles ensam i lägenheten. vet inte om jag ska bli rädd eller imponerad.
tänker att helgen gick fort och imorgon är det söndag.
hela söndagen ska lukta sköljmedel och fina minnen från fredag och lördag.
undrar om X gick hem med Y ikväll, hoppas.
annars spelade jag femte hjulet helt i onödan.
vinet dracks inte i onödan dock.
vinet dracks och satte guldkant på en alldeles vanlig och perfekt helg som inte ens är slut. som aldrig tar slut. för det är helg alla dagar i veckan för dem som vill och vågar.