jag är splittrad. den äcklige lille patrioten i mig lever tydligen upp och jag svär och slår knytnäven i armstödet när poängen går till schweiz.
och samtidigt är roger federer min nya idol. jag tror inte att han skulle hantera ett silver särskilt bra. det skulle liksom inte bli den värdiga förloraren som visade sig i wimbledon som jag blev kär i från första början.
kanske skulle han gråta och det är fan inte okej.
till råga på allt är det a) sol ute, b) på tiden att jag sätter fart med mina satans kriminologipapers och c) dags att jag börjar tvätta mina smutsiga kläder.
men nej då.
här ska de spelas tennis i flera timmar.
tröttna för fan.
tröttna.
sjuka joaquin phoenix-potential.
