I'LL PROBABLY BURN IN HELL ANYWAY

för första gången idag skrattade jag.
nästan okontrollerat.
till det här, liksom.
det känns ganska obehagligt.
för att hon stavade juletider med stort J är inte så roligt.

& BREATH OUT

de senaste två veckorna eller vad det nu kan vara, har varit riktigt svåra att överleva. å andra sidan hade det varit riktigt svårt att överleva utan dem också.
men nu sitter jag här och svettas och hostar och snorar, och att ens tala om överlevnad känns som att ropa hej. för över bäcken är jag fan inte.
mamma säger att man kan få lunginflammation om man inte hostar upp slemmet.
och hur jag än försöker med hjälp av honungsvatten och mollipect, omvartannat, så går det inte. jag får väl tackla en gammal lunginflammation om det ska vara det spelet ödet spelar, för det var det nästan värt.
varför?
för att jag med största sannolikhet kommer få vg på kursen som jag i höstas var beredd att hoppa av och aldrig trodde att jag skulle klara. för att vi var på århundradets luccegasque med sambatåg och kapelletdans och hade högklackat 12 timmar i sträck. för att jag vann korridorens mariocart-turnering. för att jag i lördags kväll satt i en svettig liten febersjuk hög, i ett av hörnen i mina nya lägenhet i gamla stan, iklädd rosa page och spelade gitarr med fint eko.
för att det känns ganska fint att vara i köping, just nu känns det som att det kan bli ganska bra, och för att jag vet att uppsala alltid finns kvar för mig.
därför kan det vara värt att dö i sviterna av en lunginflammation som jag inte ens har.