JEEZ

det är förbannat tröttsamt ibland, vara den mänskliga klyscha som jag, mitt liv uppenbarligen är.
hur man sitter på en dammig vardagsrumsmatta, mitt i natten och dricker surt, vitt vin och inte kan ta sig för annat än att grubbla, tänka, fundera men framförallt tycka synd om sig själv.
för att sen slå på kunskapskanalen och se en dokumentär om en kvinna med bröstcancer och kemoterapi och strålbehandling...
att vara den personen som behöver se andras lidande på 2 centimeters avstånd för att kunna uppskatta den friska vardag jag trots allt har ... ja, det är lite äckligt helt enkelt.
i-land in a box.