6 timmars sömn, hej!

ja, jag går faktiskt och lägger mig med ett litet lagom drygt leende på läpparna nu.

det är ju liksom så det blir när saker och ting flyter på ungefär som dom ska, jag tror jag är en sån som gillar rutin, i rimliga mängder.

det är tråkigt, jag trodde alltid att jag var en sån där härligt spontan människa som bokade en biljett till prag utan att blinka, men det är ju nästan precis tvärtom. faktum är att jag inte kunde blinka mer när saker som t. ex prag kommer upp på tapeten. spontanitet är alltså totalt omöjligt att kombinera med beslutsångest.

och beslutsångest är inte åldersrelaterat; således har jag inte mist min spontanitet (om jag nu ens nånsin har haft den) som ett resultat av stigande ålder (jag känner nästan för att göra en fotnot här ngnstans).

skönt att kunna konstatera det, såhär innan man somnar, så slipper jag drömma att jag tappar tänder inatt igen. ja, det är ngt jag gör och har gjort återkommande sen typ 14-årsåldern, och det kan symbolisera åldersnoja.

däremot slipper jag inte det här obehaget i magen som nu dök upp som ett brev på posten lagom till läggdags. undrar om det är den där pastasalladen med lax eller toffes ihopknåpade vegburgare som är the as to blame...

jag röstar på laxen. nu ska jag försöka sova bort magen som säger åt helvete med dig hannah.

dagens bild blir på uppsalas finest, som lyckades äta fem cheeseburgare av femton möjliga i kvällens hamburger-race. undrar hur hans mage kommer att må.

godnatt.

ps. alltså, då jag för tillfället faktiskt är en person i branschen, så kan jag inte förneka att jag skulle vilja ha bidragit till detta: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=664784.

det känns som att det endast var eliten inom yrket som fick vara med, och även om min arbetsmoral sjunker ganska snabbt strax efter lunchtid, så vill jag ändå tycka att jag bidrar med en del kompetens inom städbranschen.

dom som ska försöka titta ut genom de fönster jag putsade idag håller kanske inte med. men deras mammor.

så jävla värd helg

efter midsommarhelgen som gav smak på vad ett riktigt sommarlov ska bestå av, om man bortser från allt jävla regn, kom en måndag och krossade allt vad ledighet och semester står för och symboliserar.
till en väckarklocka som ljöd 06:10 vaknade jag apatisk och smått besviken på världen.
besvikelsen höll dock inte i sig särskilt länge, men det var inte en arbetsdag fylld av byggjobbare och glasfiberdammiga fönster att putsa som blåste bort den,
utan flashbacksen från helgen som gått.

torsdagen som blev en snabbvisit till gamla uppsala för att ha midsommarförfest, bara micke och jag, och kultiration och groundation, som plåster på såren för att jag missar uppsala reggae festival (men istället får så mkt bättre way out west).
det var fint trots ett ihärdigt duggregn att sitta under ett bananparaply med magen full att sushi och mickes hand i min. det gjorde inget att harrison stafford var oroväckande lik dr bombay, för världens coolaste kör-brudar stod vid sidan och dansade världens vackraste dans som påminde om zion-festen i andra matrixfilmen.
och kultiration var ju inte det värsta oljud jag nånsin hört heller, tvärtom var det så vackert och så fint som det bara kan vara en ljummen kväll med regndis i ansiktet.
men det bästa av allt var nästan att jag fick ta micke med mig, hem till köping sen på kvällen, och på fredagen upplevde vi en fin midsommar med mat, vin, vattenpipa, allsång, flod, mys och skratt. VÄRT.

men idag är det alltså måndag.
en måndag som alltså började med apati och besvikelse,
men som utan tvekan kommer sluta med lagom tröttma i kroppen och en leende i ansiktet.