lost in translation är den perfekta julfilmen.
att jag inte har förstått det förrän nu.
en ny tradition is on it's way. nu vet jag vad jag ska tvinga mina barn att sitta uppe och kämpa emot sömnen till. fan så mkt kortare än fanny & alexander.
julafton var bra, kändes nästan som juldagen. alltså blev mellandagarna plötsligt mkt längre. jag fick en spännande kaffebryggare och barack obamas memoarer. så nu har jag att göra.
min lunginflammation kom aldrig, förmodligen pga min fina karma.
glömde skriva upp det på önskelistan.
bill murray som säger "you're not hopeless".
what more can one ask for? egentligen?
torsdag 25 december 2008
måndag 22 december 2008
I'LL PROBABLY BURN IN HELL ANYWAY
för första gången idag skrattade jag.
nästan okontrollerat.
till det här, liksom.
det känns ganska obehagligt.
för att hon stavade juletider med stort J är inte så roligt.
& BREATH OUT
de senaste två veckorna eller vad det nu kan vara, har varit riktigt svåra att överleva. å andra sidan hade det varit riktigt svårt att överleva utan dem också.
men nu sitter jag här och svettas och hostar och snorar, och att ens tala om överlevnad känns som att ropa hej. för över bäcken är jag fan inte.
mamma säger att man kan få lunginflammation om man inte hostar upp slemmet.
och hur jag än försöker med hjälp av honungsvatten och mollipect, omvartannat, så går det inte. jag får väl tackla en gammal lunginflammation om det ska vara det spelet ödet spelar, för det var det nästan värt.
varför?
för att jag med största sannolikhet kommer få vg på kursen som jag i höstas var beredd att hoppa av och aldrig trodde att jag skulle klara. för att vi var på århundradets luccegasque med sambatåg och kapelletdans och hade högklackat 12 timmar i sträck. för att jag vann korridorens mariocart-turnering. för att jag i lördags kväll satt i en svettig liten febersjuk hög, i ett av hörnen i mina nya lägenhet i gamla stan, iklädd rosa page och spelade gitarr med fint eko.
för att det känns ganska fint att vara i köping, just nu känns det som att det kan bli ganska bra, och för att jag vet att uppsala alltid finns kvar för mig.
därför kan det vara värt att dö i sviterna av en lunginflammation som jag inte ens har.
men nu sitter jag här och svettas och hostar och snorar, och att ens tala om överlevnad känns som att ropa hej. för över bäcken är jag fan inte.
mamma säger att man kan få lunginflammation om man inte hostar upp slemmet.
och hur jag än försöker med hjälp av honungsvatten och mollipect, omvartannat, så går det inte. jag får väl tackla en gammal lunginflammation om det ska vara det spelet ödet spelar, för det var det nästan värt.
varför?
för att jag med största sannolikhet kommer få vg på kursen som jag i höstas var beredd att hoppa av och aldrig trodde att jag skulle klara. för att vi var på århundradets luccegasque med sambatåg och kapelletdans och hade högklackat 12 timmar i sträck. för att jag vann korridorens mariocart-turnering. för att jag i lördags kväll satt i en svettig liten febersjuk hög, i ett av hörnen i mina nya lägenhet i gamla stan, iklädd rosa page och spelade gitarr med fint eko.
för att det känns ganska fint att vara i köping, just nu känns det som att det kan bli ganska bra, och för att jag vet att uppsala alltid finns kvar för mig.
därför kan det vara värt att dö i sviterna av en lunginflammation som jag inte ens har.
lördag 20 december 2008
A PROOF OF LIFE
här är det, bildbeviset på att det molntäcket kan spricka upp även under den allra jävligaste decemberdagen. på vägen till arboga skymtade jag blå himmel och blev nästan religiös för en stund. det gav dagens första leende. det andra kom när jag spottade ut varmvatten på tangentbordet. som för övrigt har torkat bra nu. jag hostar slem och feberyrar. ngt säger mig att jag ska poppa lite alvedon och skriva texterna imorgon istället...
måndag 15 december 2008
torsdag 11 december 2008
tisdag 9 december 2008
MR MUSCLE & JAG
en förmiddag, en eftermiddag och ca 300 sidor senare kom nervsammanbrottet ungefär som ett gammalt brev på posten. rastlösheten, självhatet men framförallt irritationen på omvärlden togs till heeelt nya nivåer.
artikeln om fredrik virtanen här nedan fick mig till exempel så irriterad att jag nästan började gråta. på riktigt.
men nu, ett par timmars telefonsamtalande, rengörande av rum och en quattro stagio senare känns det mycket bättre. till och med bra.
varje gång jag går in i badrummet nu ser det helt nyrenoverat ut.
konstigt eftersom jag bara skrubbade rent spegeln och handfatet med lite kalkbort (oh, sweet städtec-memories...).
slutsats: det görs åt helvete för sällan.
artikeln om fredrik virtanen här nedan fick mig till exempel så irriterad att jag nästan började gråta. på riktigt.
men nu, ett par timmars telefonsamtalande, rengörande av rum och en quattro stagio senare känns det mycket bättre. till och med bra.
varje gång jag går in i badrummet nu ser det helt nyrenoverat ut.
konstigt eftersom jag bara skrubbade rent spegeln och handfatet med lite kalkbort (oh, sweet städtec-memories...).
slutsats: det görs åt helvete för sällan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)