en förmiddag, en eftermiddag och ca 300 sidor senare kom nervsammanbrottet ungefär som ett gammalt brev på posten. rastlösheten, självhatet men framförallt irritationen på omvärlden togs till heeelt nya nivåer.
artikeln om fredrik virtanen här nedan fick mig till exempel så irriterad att jag nästan började gråta. på riktigt.
men nu, ett par timmars telefonsamtalande, rengörande av rum och en quattro stagio senare känns det mycket bättre. till och med bra.
varje gång jag går in i badrummet nu ser det helt nyrenoverat ut.
konstigt eftersom jag bara skrubbade rent spegeln och handfatet med lite kalkbort (oh, sweet städtec-memories...).
slutsats: det görs åt helvete för sällan.
tisdag 9 december 2008
ETT KONCENTRAT AV FÖRFALL
fredrik virtanen.
när man trodde att han inte kunde bli äckligare.
så gick han och blev precis det.
precis när man hade bestämt sig för att återigen go filantrop, så kommer aftonbladet som vanligt och förstör planerna.
planerna på en bättre framtid och hoppet på en finare värld.
stackars fredrik.
kräktes och grät, på samma gång.
jag skulle snarare gissa på ett sjujävla grunkande, men någonstans måste kanske även aftonbladet dra gränsen.
(eller vadå, jag kanske bara är avundssjuk?)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)