en förmiddag, en eftermiddag och ca 300 sidor senare kom nervsammanbrottet ungefär som ett gammalt brev på posten. rastlösheten, självhatet men framförallt irritationen på omvärlden togs till heeelt nya nivåer.
artikeln om fredrik virtanen här nedan fick mig till exempel så irriterad att jag nästan började gråta. på riktigt.
men nu, ett par timmars telefonsamtalande, rengörande av rum och en quattro stagio senare känns det mycket bättre. till och med bra.
varje gång jag går in i badrummet nu ser det helt nyrenoverat ut.
konstigt eftersom jag bara skrubbade rent spegeln och handfatet med lite kalkbort (oh, sweet städtec-memories...).
slutsats: det görs åt helvete för sällan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar