jag är fortfarande sjuk och jag känner mig mer död än levande vilket är ironiskt med tanke på att jag just nu inte vill göra ngt annat än att leva och just nu känns det omöjligt. med snö, grå himmel, slask, hosta, snor, feber, ekonomiskt existensminimum, framtids/prestationsångest och smutsiga golv i tanken. orkar inte sitta i mitt hörn här längre. mitt hörn hatar mig och jag hatar hörnet. men det kunde ha varit värre, som ingemar säger. tänk bara på laika. och tänk bara på att saint matilda som jag aldrig har träffat i detta nu lägger mina nyinköpta mumford & sons-biljetter på posten. det måste räknas som ngt. bara det att det känns inte så. februari har inte varit årets bästa månad. jag hoppas så mkt på mars att jag blir rädd för besvikelsen som det kan komma att innebära. jag behöver ett flygplan, någonstans. varsomhelst. ett flygplan och ett par friska lungor som inte hostar natten igenom. den här starkt självömkande ådran kan jag nog också vara utan när jag tänker efter.
det klär mig uppenbarligen inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Håll spänningen uppe, era jävlar.
Man ska visst ha det riktigt jävligt innan det blir bra. Då blir det liksom lite bättre när det väl blir bra. och du, snart är det vår, sen blir det sommar. Då behöver man knappt pengar, kanske lite till vin eller folköl, men annars har man solen, och vännerna! Kram!
Skicka en kommentar