10:13

alltså, vad fan är det med min huvudvärk som aldrig ger sig?
den satte in igår vid tio-tiden på morgonen. för mkt kaffe, tänkte jag och drack vatten. gick inte över, drack mer vatten, tog en alvedon. gick inte över, åt mat, en banan, drack vatten, kaffe. gick inte över.
precis när jag var på väg att få kväljningar av tinningshamrande fick jag äntligen gå hem från jobbet.
en tvåtimmars promenad i dimmigt duggregn med niclas i handsfreen raderade minsta lilla spår av huvudvärken men så fort jag kom in så satte det gång igen.
helvete.
kanske var det bara måndagsångest tänkte jag, men nu är det tisdag och det börjar krypa sådär obehagligt i nacken nu igen. jag vill ha två starka händer som trycker på min rygg och nacke. eller ett stort glas treo.
men när man inte har någon treo får man nöja sig med youtube.
uppenbarligen har jag snöat in i något slags naturromantiskt country-mode där allt jag vill är att vandra på dammiga landsvägar med ett grässtrå i munnen medan jag hör mogna mansröster, rispiga av tuggtobak och whiskey kompanjeras av slarviga gitarrer, munspel och kanske en och annan mandolin.
det hela är väldigt märkligt och jag vet verkligen inte hur jag ska förhålla mig till den här natur-rock-semi-country-redneck-genren.
men jag får väl bara försöka ge mig hän och vältra mig i calexico, fleet foxes, eddie vedder och nu även davids tips: seasick steve.
phew.


***


igår kväll när jag kom ut ur duschen möttes jag av det bästa sms:et:
"federer på viasat sport om ca 5-10 min. kram godnatt."
micael rules the school alla dagar i veckan.


***

den andre micke:n i mitt liv undersöker just nu hanois brokiga kvarter.
det känns nte riktigt som att vi befinner oss på samma planet längre, men om nästan exakt en månad idag kommer vi i alla fall befinna oss på samma flygplats.
i peking.
och sen, shanghai.