...

tanken med att flytta till köping en period var att ta det lugnt, slappna av, göra saker i egen takt, komma till rätta med mig egen hjärna. just nu känns det som att jag är mer stressad - om än mentalt - än vad jag någonsin var i uppsala.
är detta 1) ett av de tyngre bevisen på att gräset aldrig är grönt, punkt, och att 2) det inte går att flytta ifrån sig själv och sitt eget twisted mind, hur mkt man än springer röven av sig (metaforiskt, såklart, skulle aldrig få för mig att börja träna ordentligt, vilket självklart var en av de många ambitionerna med huserandet i köping)?

jag ska tänka på mitt kommande halvår resten av dagen.
ikväll ska jag ta något slags beslut.
därefter tänker jag torka tårarna, dricka en hel flaska vin och försöka att acceptera mig själv och alla andra.