imorse var all vettig frukost slut så jag fick äta havregrynsgröt.
det kändes på ett sätt som ett nederlag.
ett nederlag är även att jag för typ tionde gånger måste ringa tele2 och bitcha om min telefon.
men om jag bara accepterar att det är så det är, så kommer glädjen snart infinna sig.
åtminstone hävdade thomas dileva det igår och eftersom han verkar vara en av de vettigaste människorna vid liv i sverige idag...
så tänker jag tro att han har rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar