18.15

jag gick upp halv sju imorse för att åka buss till skurandet.
allt kändes jobbigt,
jag hade inga rena kläder att ha på mig men sen insåg jag att jag inte var i en bransch där man bör se representabel ut, ju skitigare desto mer professionell till och med.
ute var det 12 plusgrader, det är juli.
jag fick vänta på bussen bredvid en farbror som var röd i ansiktet när han knackade med sin pipa med ena handen och sörplade lättöl med den andra.
ett lätt duggregn började falla när bussen kom fram, jag fördrev restiden med att tömma min väska på skräp och gamla kvitton.

"oh it's such a perfect day" tänkte jag när jag av någon anledning bestämde mig för att gena över gräsmattan istället för att gå fem meter extra på asfalt, och bonus: nu var mina skor inte bara skitiga utan även helt dyngsura. jag tjippade in på big inn (det låter så när barfota fötter skaver mot utnötta och plasblöta gummisulor, tjipp tjipp) och blev lagom likgiltig när pim beordrade mig med thailändsk arbetsdisciplin-auktoritet att städa toaletterna.

men sammanbrottet uteblev.
istället stack jag händerna i de turkosa gummihandskarna utan att klaga, och när jag stod där och skrubbade allmänhetens latriner och castaways "liar liar" drog igång på iPoden kunde jag inte låta bli att känna mig som världens häftigaste människa.
jag bara måste vara med i en film där allt följs enligt den dramaturgiska kurvan exakt, och nu är jag där i den där första dalen, eller inte ens en dal, det är bara likgiltigt, neutralt, plant, men snart kommer den svänga, uppåt, och de turkosa gummihandskarna ska kastas åt helvete för jag kommer vinna på lotteri, jag måste ju bara vinna på lotteri! eller hitta sjukt mkt knark i en portföj bakom en toastol (inget jag vill ha för eget bruk, men för att sälja, typ som i true romance, bara jag slipper att bli lika uppspöad som patricia arquette) eller bli kidnappad av en schysst rånare som kommer ge mig the lesson of life eller sno en bil och dra på en roadtripp genom hela usa eller så kommer jag komma på en revolutionerande affärsidé eller snubbla över ledtråden som knäcker palmemordet eller så kommer en gammal, gammal pensionär ramla ihop i en hjärtattack vid mejeriavdelningen och jag kommer ta emot henne preciis innan hennes sköra skallben krossas mot golvet, och hon kommer bli så tacksam att hon ur sin skrynkliga hand plockar fram en ännu skrynkligare check på den förmögenhet hon samlat på sig under åren.
och så kommer jag tacka och nige för att sen hånskratta mejeriavdelningen, ica kvantum och alla former av serviceyrken i ansiktet, ta min förmögenhet, köpa en falsk päls, lite pärlor och ta med mig micke till rivieran där jag ska bada i min gnistrande pool och dricka italienskt desertvin hela dagarna i solen.
livets njutningar skulle flöda tillsammans med rikedom och diamanter.
sen spelar det inte så stor roll hur den dramaturgiska kurvan svänger, huvudsaken är att den aldrig landar på ica kvantums golv som ska sopas. varje dag. sju dagar i veckan.
fast inte imorgon, för då är jag ledig. underbart.
och på lördag och söndag med, vadfan, varför är jag egentligen så gnällig?

jag tror inte att jag är lika bitter som det låter, jag har nog bara ganska bra fantasi (och känsla för filmsoundtracks) och alldeles för hjärndöda arbetsuppgifter som ger tid till tanke.
jag trivs ganska bra på jobbet, ändå.
idag fick jag till exempel skura ett gammalt badrum som hade jättefina gröna kakelplattor.

dagens kram: till min (?) micke för att han står ut med min oförmåga att låta trevlig och snäll via telefon utan att lacka lika mkt som jag skulle ha gjort.