LIST OF LIFE

för ungefär fyra år sedan kom jag i samråd med anna och hanna på list of life.
den ser ut såhär:

"saker att göra innan du dött:

- vaxa benen
- åka till en annan kontinent
- ha sex med minst tretton personer
- bruka narkotika minst en gång
- färga håret
- haft en könssjukdom
- hånglat med samma kön
- vara med på TV
- ha oskyddat samlag
- ha skyddat samlag
- vara med i slagsmål
- åka på roskilde eller annan festival med minst 80 000 besökare
- bo utomlands i minst en månad
- dansat på ett bord / en bardisk
- jobbat skiten ut sig under en längre period
- hoppat fallskärm
- skrivit en egen sång
- surfat
- sagt förlåt till ngn som förtjänat ett förlåt
- stått längst fram på en konsert, mot ett kravallstaket
- sjungit elefantsången till 100 (”en elefant balanserade på en litenliten spindeltråå-åd.”)
- slagits för ngt man trott på (osäker på om det måste vara fysiskt våld)
- gjort ngt man varit livrädd för
- skrivit ett fan-mail
- blivit totaldumpad
- totaldumpat ngn
- sagt att man älskar ngn (måste inte nödvändigtvis vara sanning)
- sytt / frakturerat ngt i kroppen
- skrikit sig stum
- haft en andlig upplevelse
- hittat klitoris
- krockat med bilen
- dödat (?)
- gjort ngt kriminellt
- ta en oskuld
- varit med i en studiecirkel
- haft en nära-dödenupplevelse
- haft ett band
- läst en nobelpriset i litteratur-tagare
- masturberat tio gånger på en dag"

jag har klarat av 28 av 40.
och idag började jag faktiskt läsa "det femte barnet" av doris lessing.
det tar sig.

dagens grattis till min storkusin helena som har fått sin alldeles första bebis.
som heter axel.
bra gjort. förlossning är dock inget hon rekommenderar för övrigt.

PERFECTION

igår färgkoordinerade jag min garderob.
sluta nu.

TIME FOR UPDATE

inspirerad av parkförvaltarnas messias-blogg, känner jag mig tvungen att skriva lite.
jag sitter på jobbet. har förgäves letat efter jungfru-ben (tror att det heter så, dom här som man sätter i hålen på en bunt papper, lite mer effektivt än ett gem och fan så mkt proffsigare). men jag hittar inga.
eftersom jag jobbar själv idag är det här min fikapaus. jag, min blogg och automat-kaffet.

uppdatering 1: jag åkte aldrig på arvika, alltså såg jag aldrig yelle. eller m.i.a för den delen.
uppdatering 2: jag har skrivit klart min uppsats så ångesten jag talade om i senaste inlägget är bortglömd sedan länge.
uppdatering 3: jag sommarjobbar som en vuxen människa. bortsett från att vuxna inte sommarjobbar. skitsamma, jag jobbar heltid iallafall. det betyder brist på sommarlov och umgänge.
uppdatering 4: i torsdags morse grinade jag av bakfylleångest för att jag trodde att jag var tvungen att köra rattfull till jobbet. det gjorde jag inte.


slut på uppdateringar.
back to work.

DON'T HATE THE PLAYER, HATE THE GAME

jaha. jag sitter i hotellbaren och "pluggar". har inte ens ångest över uppsatsen längre, den är sedan länge glömd. för: det är ungefär 25 grader varmt ute, klarblå himmel och det serveras piña coladas bara man knäpper med fingrarna. nu är klockan snart 11, vilket betyder att vi har pluggat klart.

nu ska vi ut och lägga i vid poolen. se bild. (ja, jag är ett jävla as men nån ska ju vara det också, right?)

IN RAINBOWS

det är regnar och är soligt på samma gång idag.
jag borde göra som anna sa och köpa en kikare så jag kan spionera på människorna i husen runt i kring mig. bättre än TV, där visas det ändå bara skräp som momento och VIP hela dagarna.

nu är det så längesen jag pluggade att jag knappt ens kommer ihåg vad fan min uppsats handlar om. det är förmodligen ett dåligt tecken. och att jag åker till cypern imorgon och är borta en vecka kommer nog inte få minnet att komma tillbaka heller. men man arbetar bäst under press. 30 sidor på drygt en månad borde fan inte vara en omöjlighet, inte ens svårt om jag ger mig fan på't.

idag satt jag och solade på balkongen med DN för första gången på det här året. det kändes bra. jag har även återupptagit mitt arkiv x-tittande, det känns också bra. det som inte känns bra är att jag har hål i mina skor och att jag måste skriva uppsatsen. men efter uppsats är det sommarlov och då är allt bra.

igår såg jag och micke en väldigt fin film, once, den rekommenderas.
och dagen innan den såg vi en väldigt dålig film, the ex, den rekommenderas inte.
zach braff borde skämmas.

nu ska jag till apoteket och köpa reseförpackningar med tvål och annat spännande.
so long suckers, skulle jag kunna säga men det gör jag inte:
hej då.

låttips: ce jeu - yelle

i sommar ska ska ska jag åka på arvika. inget snack om saken. nu är det bestämt. ristat i sten som hanna sa från bangkok. för jag ska se M.I.A, death cab, saul j-a williams och yelle, min nya favorit. och fy fan, nu jävlar ska solen skina och ölen ska vara kall och tältet torrt och satan vad bra det blir. värt.

anna åkte hem nästan nyss. tråkigt, för den här helgen (som inte är slut) var en av de bättre. det blev inte så mkt pluggande (kanske 1.5 timme) men det blev mkt öl och vin och fettläpp. me like.

på göteborgs blev det även pick-a-fight-tema, när de två största idioterna som uppsala skådat beslöt sig för att sätta sig vid vårt bord. för att kompensera lack of intelligens och normalstora kukar var dom tvungna att gapa om sin världsledande fakultet och att man är dum i huvet om man inte går på stockholms champagnegalopp. va? va? va? det går inte ens att återge idiotin.

nu måste jag kompensera för min lack of plugg de senaste dagarna.

det ska ju bli så himla kul att jag nästan kan dö.

tänk om jag har fel

jag lyssnar på isola-skivan och är femton år igen. bara sådär. ett play-tryck och jag sitter på en vit korkmatta i ett ljuslila rum och ritar i min kalender med en räv på. om några år kommer det lukta smultronvodka om den kalendern.
lätt den bästa skivan kent har gjort. har inte förhoppningar om att dom kommer överträffa sig själva.

igår blev jag nästan snärjd av livets ord.
jag hade gud inom mig, gud hade en speciell väg åt mig som jag så småningom kommer att gå.
jag fick ett visitkort och skulle ringa när (inte om) jag väl blivit kristen.
well don't hold your breath.

men tänk om dom faktiskt har rätt.
det finns en chans att alla andra har rätt och att jag har fel.
postmodernismskiten är bra att leka med när man diskuterar och är oense, men när jag ska försöka koppla den till verkligheten får jag svindel. det känns inte bra att veta (tro?) att det inte finns en enda objektiv sanning. vad är då poängen med allt? skitsamma.


igår kväll fick jag iaf en uppenbarelse av det icke-religiösa slaget gällande min uppsats. bitarna föll på plats och jag är inte särskilt stressad så jag kan gott sitta här och skriva meningslösheter på min blogg istället för att fundera på hur jag ska fylla 40 sidor enkelt j-a radavstånd.
skönt.

om en timme kommer anna.
hon kommer bli besviken när hon inte får en ponny i efterskott-födelsedagspresent.
men jag kan liksom inte se var hon ska ha plats för den. och dom äter ju så mycket hö.