FAREWELL ANNA

idag åker min kära vän anna till kairo.

det är bra och spännande för henne, för när hon kommer hem kommer hon säkert tala arabiska flytande och kunna få grymma jobb som tolk eller översättare eller vad hon vill,

men för oss här hemma är det tråkigt. tråkigast är det nog för hanna, som är nästan ensam i köping och köping är inte en stad man ska vara ensam i.

jag däremot är i uppsala.

här är jag inte ensam, men det är nästan så att jag önskar.

jag har inlett terminen med att bli sjuk och demonstrera en ännu mer asocial sida än vad som visades förra terminen.

igår var det första föreläsningen på religion & konflikt-kursen, och alla var tyskar, förutom jag och en från australien (och tre till svenskar).
alltså var jag tvungen att presentera mig själv och vad jag gör på engelska, vilket inte gick så bra eftersom jag inte vet hur man översätter "religionsbeteendevetenskap" eller fil.kand, så nu ses jag förmodligen inte bara som asocial utan även som retarderad ("I studied a basic course in religion ... science last termin." last TÖRMIN alltså, inte semester som man fick lära sig i sexan.)

pricken över i:et var att jag hade mickes stora munktröja med luvan uppdragen under de två timmarna, så om jag är den som kommer till engelska parken imorgon med ett automatgevär fasttejpat innanför trenchcoaten, så blir ingen tysk förvånad iaf.

jag har huvudvärk.

för att bli av med huvudvärken dricker jag pulverkaffe som smakar surt, förmodligen för att det är två år gammalt. jag vet inte om kaffe är en färskvara eller inte.

sålänge produkten ifråga inte ändrar färg eller konstistens borde det vara ofarligt.

jag har tvivel på min planerade riktning i livet.

jag känner inte att jag har ngt att tillföra den akademiska världen, och jag är fan osäker på om den akademiska världen har ngt att tillföra mig, annat än asociala tendenser.

helt plötsligt känns det så fruktansvärt meningslöst att plugga i flera år till, bara för att bli ... ja, vad? journalist!? det luddigaste yrket av alla, konsult undantaget.

man blir inte journalist längre, det är ungefär lika realistiskt som när man var tio och ville bli skådespelerska eller delfinskötare. då är till och mer drömmen man hade när man var sex år mer konkret: "jag vill sitta i kassan på kolsva handel."

och även om man nu blir journalist; vad fan GÖR en journalist? jag har ingen aning. jag har bara valt det för att det är samma sak som att inte bestämma sig, bara det att det inte syns lika väl.

jag är fortfarande helt planlös, fast nu undercover, i skydd av uppsala universitets dunkla mörker. oh, god...

jag önskar att jag vågade vara lite mer modig.

hoppa av skolan, bränna kurslitteraturen på bål och starta ett café istället, eller ett bokförlag eller ett krukmakeri eller bli bildlärare eller åka till afrika och gå en danskurs och lära barnen engelska eller börja sy kläder eller börja jobba på bürgers i köping eller sätta mig i kassan på kolsva handel.

något konkret önskas. där man kan se förändring. där man får använda kroppen och händerna, där man blir svettig av att bära saker.

fast inte just nu, nu är jag sjuk och vill inte göra någonting förren huvudvärken har gått över.

vilket den faktiskt börjar göra.

alltså kan inte kaffe bli för gammalt?

ps. såhär ser charlie ut.

han är så söt så hjärtat går sönder lite lite, varje gång man ser honom.

men eftersom det bara är mamma och micke som läser min blogg så vet dom ju redan det.

okej.

10.09

nu, alldeles strax, om bara några minuter ska vi åka och hämta vår nya hundvalp.
charlie.
oj oj oj.
vad söt han kommer vara.
vad kul det ska bli att åka till uppsala på söndag istället för att vara hemma och leka med honom.

19.03

jan malmsjö är fin.

och jag är uttråkad.
trots att jag köpte en snygg väska idag.

14.05

jag grät när susanna kallur blev utan medalj.
moget.

bill fucking gates

jag tycker att sveriges radio i allmänhet och p3 i synnerhet har gått ner sig ganska rejält under det senaste året. att sparka annika lantz till gubbkanalen (där hon faktiskt blev mkt mkt tråkigare) och att överhuvudtaget låta pang prego disponera sändningstid är rätt säkra tecken på idioti. jag hatar verkligen pang prego, jag orkar inte ens utveckla varför, dom är inte värda det.
men. igår skrattade jag ganska länge åt cirkus kievs parodi av stieg larssons lisbeth salander.
och trots det så var jag nedstämd nästan hela måndagen just för att jag läste ut luftslottet som sprängdes i söndagskväll. det kändes riktigt ensamt och tråkigt, nästan som när vinter-OS slutade förra året. igår kväll började jag dock läsa en bok av leif gw persson. jag fattar inte hur jag ska ta mig ur deckarträsket. förmodligen kommer ny kurslitteratur för åskilliga tusenlapar att hjälpa mig med den saken.

nu ska jag titta på kathy griffin som är mkt roligare än vad jag trodde.
sen ska jag fortsätta putsa farfars fönster,har bara 5 kvar.
14.05 ska jag också ikläda mig min mest patriotiska utstyrsel och sinnesstämning. mest för att jag tycker att hon är söt.

19:33

åh så skönt det är att ligga nersjunken i en ful soffa och vara sådär bakfylledimmig i hela huvudet. the cherry on the top är såklart att jag vaknade hemma hos hanna och den här gången slapp kräkas. det gjorde hanna åt mig. konstigt nog var det hopptävlingar utanför hennes hus den här gången också, det känns som att sommarens cirkel på något vis blev sluten där.
igår hade bröderna födelsedagsfest, som spårade ur på alla möjliga vis men det var nästan det som gjorde det: högstadiediskokänsla med drama och krossat glas all over again. förutom att på högstadiet fick man plastmuggar.
jag är glad. jag vet att jag ska vara hemma en vecka till i stan innan jag måste till uppsala, men det här kändes på ngt vis som en mkt värdig avslutning och som ett fint farväl till staden.
bara det att jag inte längre vill tillbaka.
jag vill inte att sommaren ska ta slut, jag vill inte gå till skolan på morgnarna.
jag vill sitta på hannas altan och röka vattenpipa och titta på kort från när man var 14 och inte hade några ögonbryn.
jag har inte hunnit umgås klart med alla.
för en gångs skull så längtar jag inte bort från köping.
men imorgon känns det nog bättre.

22.28

way out west var en jävla hit.
regnet var en o-hit, men eftersom det var lika kvalmigt varmt som i amazonas djungler så avdunstade fukten från våra blöta kläder och lämnade endast svetten kvar.
svetten försvinner aldrig.
kanye west var russinet i den stora göteborgs-kakan.
eller, "west lyser upp ett regnigt göteborg" som micke trodde att aftonbladets pulitzer-vinnande nöjesjournalistik skulle dra till med som rubrik.
"mäktigt, kanye" blev det, vilket gick fint hand i hand med tänkvärda "coolt, badu".
coolt är fan bara förnamnet.

för ja, top 3 blev kanye west, the hives och erykah badu.
och regina spektors röda lockar i spöregnet var vackert.
manu chao var en barndomsdröm som kom till liv när han spelade lugnt och fint från clandestino, men när han blev pubertalaggro och smutspunkdunkade bort låtarna blev jag besviken och sårad. lady sovereign var bara riktigt grym i typ sammanlagt sex minuter, det var synd men att bara se henne var roligt, även om det inte lät så bra som det borde.
kanye west lät dock fan bättre än vad han borde. det var stort.
och värt.

det enda dåliga var att jag missade koop och att juliette and the licks var så jävla dåliga.
inte för att jag hade höga förväntningar, men ändå.

nu sitter jag återigen i mitt rum i en hög med kläder, här och där ligger små sandkorn från öland och skräpar fint, jag vill inte dammsuga bort dom riktigt ännu.
jag väntar tills jag kommer hem igen nästa vecka med en ny hög med kläder, den gången med barcelonasand i fickorna.
barcelona ska bli fint.
museum ska besökas, havet ska badas, klänning ska köpas, öl ska drickas, tapas ska ätas, micael och johanna ska kramas, parc güell ska promeneras, camp nou ska insupas, glassen ska ätas, dansen ska dansas, locket ska läggas på brunnen och nyckeln ska läggas på haspen.
busy days nu, men det gör ju inget eftersom jag inte börjar skolan förren den 3e september. värt, värt, värt.



"coolt, badu" sa håkan steen. "het" sa jesper frisk (som tog ett kort).