14.05

jag grät när susanna kallur blev utan medalj.
moget.

bill fucking gates

jag tycker att sveriges radio i allmänhet och p3 i synnerhet har gått ner sig ganska rejält under det senaste året. att sparka annika lantz till gubbkanalen (där hon faktiskt blev mkt mkt tråkigare) och att överhuvudtaget låta pang prego disponera sändningstid är rätt säkra tecken på idioti. jag hatar verkligen pang prego, jag orkar inte ens utveckla varför, dom är inte värda det.
men. igår skrattade jag ganska länge åt cirkus kievs parodi av stieg larssons lisbeth salander.
och trots det så var jag nedstämd nästan hela måndagen just för att jag läste ut luftslottet som sprängdes i söndagskväll. det kändes riktigt ensamt och tråkigt, nästan som när vinter-OS slutade förra året. igår kväll började jag dock läsa en bok av leif gw persson. jag fattar inte hur jag ska ta mig ur deckarträsket. förmodligen kommer ny kurslitteratur för åskilliga tusenlapar att hjälpa mig med den saken.

nu ska jag titta på kathy griffin som är mkt roligare än vad jag trodde.
sen ska jag fortsätta putsa farfars fönster,har bara 5 kvar.
14.05 ska jag också ikläda mig min mest patriotiska utstyrsel och sinnesstämning. mest för att jag tycker att hon är söt.

19:33

åh så skönt det är att ligga nersjunken i en ful soffa och vara sådär bakfylledimmig i hela huvudet. the cherry on the top är såklart att jag vaknade hemma hos hanna och den här gången slapp kräkas. det gjorde hanna åt mig. konstigt nog var det hopptävlingar utanför hennes hus den här gången också, det känns som att sommarens cirkel på något vis blev sluten där.
igår hade bröderna födelsedagsfest, som spårade ur på alla möjliga vis men det var nästan det som gjorde det: högstadiediskokänsla med drama och krossat glas all over again. förutom att på högstadiet fick man plastmuggar.
jag är glad. jag vet att jag ska vara hemma en vecka till i stan innan jag måste till uppsala, men det här kändes på ngt vis som en mkt värdig avslutning och som ett fint farväl till staden.
bara det att jag inte längre vill tillbaka.
jag vill inte att sommaren ska ta slut, jag vill inte gå till skolan på morgnarna.
jag vill sitta på hannas altan och röka vattenpipa och titta på kort från när man var 14 och inte hade några ögonbryn.
jag har inte hunnit umgås klart med alla.
för en gångs skull så längtar jag inte bort från köping.
men imorgon känns det nog bättre.

22.28

way out west var en jävla hit.
regnet var en o-hit, men eftersom det var lika kvalmigt varmt som i amazonas djungler så avdunstade fukten från våra blöta kläder och lämnade endast svetten kvar.
svetten försvinner aldrig.
kanye west var russinet i den stora göteborgs-kakan.
eller, "west lyser upp ett regnigt göteborg" som micke trodde att aftonbladets pulitzer-vinnande nöjesjournalistik skulle dra till med som rubrik.
"mäktigt, kanye" blev det, vilket gick fint hand i hand med tänkvärda "coolt, badu".
coolt är fan bara förnamnet.

för ja, top 3 blev kanye west, the hives och erykah badu.
och regina spektors röda lockar i spöregnet var vackert.
manu chao var en barndomsdröm som kom till liv när han spelade lugnt och fint från clandestino, men när han blev pubertalaggro och smutspunkdunkade bort låtarna blev jag besviken och sårad. lady sovereign var bara riktigt grym i typ sammanlagt sex minuter, det var synd men att bara se henne var roligt, även om det inte lät så bra som det borde.
kanye west lät dock fan bättre än vad han borde. det var stort.
och värt.

det enda dåliga var att jag missade koop och att juliette and the licks var så jävla dåliga.
inte för att jag hade höga förväntningar, men ändå.

nu sitter jag återigen i mitt rum i en hög med kläder, här och där ligger små sandkorn från öland och skräpar fint, jag vill inte dammsuga bort dom riktigt ännu.
jag väntar tills jag kommer hem igen nästa vecka med en ny hög med kläder, den gången med barcelonasand i fickorna.
barcelona ska bli fint.
museum ska besökas, havet ska badas, klänning ska köpas, öl ska drickas, tapas ska ätas, micael och johanna ska kramas, parc güell ska promeneras, camp nou ska insupas, glassen ska ätas, dansen ska dansas, locket ska läggas på brunnen och nyckeln ska läggas på haspen.
busy days nu, men det gör ju inget eftersom jag inte börjar skolan förren den 3e september. värt, värt, värt.



"coolt, badu" sa håkan steen. "het" sa jesper frisk (som tog ett kort).

16.58

saken är den att jag har jobbat min sista dag på städtec för den här sommaren, idag.
det känns väldigt bra.
inte för att jobbet i sig är förskräckligt, för det är det inte, utan bara för att det är skönt att ha eftermiddagar att göra vettiga saker på, och inte bara gå runt som en zombie och vara trött och grinig. och det är ännu skönare att ha förmiddagar att sova på.
nu har jag sommarlov i en månad och två dagar till. perfekt.

på min lediga dag (som iofs inleddes med att jobba i två timmar, men det var okej) har jag hitills bakat blåbärspaj, fikat med farfar och farmor, skällt på min syster, läst tidningen, kollat på vänner, ätit mat och kollat på vänner.
nu ska jag titta på ett vänner-avsnitt till, sen ska jag sy klart min klänning så jag får någon ro i kroppen.

note to self: träffa pia och axel och niclas mer den här hösten än vad du gjorde den förra.


PS. for all you guys out there... http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=676263&rss=2216

I LIKE MIKE

bästa bästa bästa.
han och jag och öland,
han och jag och barcelona.
han och jag och uppsala.

22.41

och så är helgen slut.
fredagen var mest en dimmig,kvalmig, nyvaken bakfylla (utan att ens ha druckit) som var på väg att sluta i panikångest över tristessen som ingen annan stad än köping kan framkalla, men agenten av dess hemligaste slag rådde bot på det, tacksamheten står skriven nånstans i stjärnorna.

när lördagens besvikelser dock stod som spön i backen och jag satt ensam i ett stort hus mitt ute skogen med myror och värdelöshet krypandes i alla kroppsdelar, gjorde jag mitt bästa för att ta fram min spontana och impulsiva sida genom att boka en resa till barcelona i augusti.
men innan jag kunde klicka på bekräfta-knappen var micke tvungen att övertala mig minst två gånger och lova att OM jag bryter handleden så tar han hand om mig och mitt gips i barcelona. det var snällt av honom, men så är det ju sån han är.

nu har jag bara insett att jag rent ekonomiskt kan ha tagit mig vatten över huvudet med
1. en hyra att betala i slutet av månaden
2. en vecka i barcelona
3. way out west

och så allt resande därtill.
fuck.

på eftermiddagen drog jag upp spikar ur altanen. pappa sa att jag fick 2 kronor per spik.
han är skyldig mig 76 kronor än så länge (man måste stå böjd i 90 grader nästan, det blir jobbigt i längden), och det gör ingen tågbiljett hem från göteborg precis.
och spikarna kommer så småningom att ta slut.

nåväl.
på way out west ska jag se regina spektor (OCH MANU CHAO!!!) men jag är nästan lite mer förälskad i den här unga damen: http://www.youtube.com/watch?v=SSOB9UO3Joc